Glad Påsk

4 kommentarer
Tänkte passa på att önska er alla en riktigt fin påsk! 💛
För vår del blir det en lugn påsk. Igår var vi hemma hos min mamma på påskmiddag. Åt & därefter la jag mig på soffan och när det var dags för dessert satte jag mig upp i soffan en stund för att sedan lägga mig till rätta igen så fort jag ätit upp. Allt för att vila så att bebisen stannar, men det var skönt att komma hemifrån en stund.
Imorgon kommer några kompisar hit på fika, så det blir också en lugn dag i soffan, men kul med lite sällskap & snack!
För övrigt rullar dagarna på. tycker fortfarande, konstigt nog att tiden går fort. Idag är det exakt 2 månader kvar tills Plutten är beräknad att komma ❤️ Vecka 32 (31+2) idag!!
Ena stunden har jag en känsla av att vi kommer gå många veckor till innan Plutten kommer, men nästa stund kommer lite oro igen. Man hade bara velat ha ett svar på när, men så enkelt är det inte. Man går i en konstant ovisshet om när det drar igång, men känner mig ändå lugn. Sammandragningarna är för det mesta väldigt lugna. Som läkaren säger kan vi inte kräva att jag inte ska ha några sammandragningar när jag är så här långt gången. Och så länge jag bara har några då och då under dagen så känner jag mig inte så orolig.
På tisdag är det dags för ny kontroll av tappen, då är det nästan 2 veckor sedan senaste mätningen. Då var den 10 mm så ska bli spännande att se vad som hänt sedan sist. Hoppas verkligen att den håller kvar sig på 10 mm, det hade varit guld! Mamma ska följa med på tisdag, känns fint att hon ska få följa med & se sitt lilla barnbarn på ultraljud och hon ser enormt mycket fram emot det ❤️ Dock känner jag att när det är dags för det vaginala ultraljudet så får hon nog gå ut. Känns tillräckligt utsatt att ligga där & visa sig för personalen, känner inte att jag behöver ha min mamma i rummet också, men jag vet inte. Hur hade ni gjort?
 
KRAM
 
Kategori: Allmänt, Gravida;
 
1 Malin :

skriven

Om hon står bredvid dig vid ditt huvud ser hon ju inget? Och du är ju hennes dotter, hon har redan sett dig i alla dess vinklar genom alla år. 💗

Svar: Ja, stolen står bredvid mitt huvud så hon ser ju inget. Tror det slutar med att hon får stanna kvar, det är ju inget konstigt egentligen, mer än att det är en obekväm situation. Kram
minstorstalangtan.blogg.se

2 Novella:

skriven

Skönt med massa vila och vad bra att tiden går fort för er. Varje dag extra i magen är en dag mindre på sjukhuset. Men så otroligt skönt att ni redan är 31 fulla veckor :)
Sen gällande din mamma, gör det som får dig att känna dig mest bekväm och vad du får mest stöttning av. Om du mot för modan skulle få ett dåligt besked, är det skönt att ha en i rummet eller utanför?
För min egen del så hade jag inte brytt mig om min mamma var i rummet, det är trots allt min mamma. 1. Hon har fött mig och torkat min rumpa och kisse i x antal år. 2. Hon är kvinna, hon vet nog banne med hur det ser ut där nere hehe.
MEN det är hur jag känner, du ska också känna dig bekväm i situationen.
Håll oss uppdaterade <3

Svar: Ja, helt underbart att vi bockat av så många veckor nu :)
Jo, jag håller med dig! Det är bara en obekväm situation & man är inte van vid att ens mamma ska vara med vid såna tillfällen. Men jag tror inte jag bryr mig när vi väl är där. Då kommer det nog kännas bäst att ha kvar henne i rummet :) Kram
minstorstalangtan.blogg.se

3 Anonym:

skriven

Gör absolut som det känns, jag hade gjort lika. Redan med mannen kändes det lite konstigt i början tycker jag, be absolut din mamma gå ut om det känns så och tänk inte för mycket på den saken. Hurdana är sammandragningarna du haft? Själv är jag i vecka 26 (efter 6 IVF) och magen blir stenhård många gånger under dagen, spänner och sträcker och känns obehagligt men gör kanske inte direkt ont, fast skönt känns det ju inte... Har läst att Braxton hicks är normalt, dvs lite "övningssammandragningar", men vad är skillnaden, ska de komma så ofta? Ibland med inte lång tid emellan, kanske 10min...? Inte rytmiskt då, men det kommer genom hela dagen både då jag ligger på soffan och då jag är på promenad. Undrar om jag ska vara orolig, då jag läst om hur det varit för er.

Svar: Ja första gångerna när mannen skulle vara med kändes ju helkonstigt, nu har man vant sig :) Men är inte van vid att mamma ska vara med vid ett sådant tillfälle, men kommer säkert inte bry mig när vi väl är där.
Grattis till plusset! Så underbart ❤️
Gällande sammandragningar är det inte lätt att veta när man ska reagera eller inte. Jag tycker inte att mina har gjort ont, men obekväma precis som du säger. Har du sammandragningar så ofta emellanåt hade jag absolut kollat upp det! Har lärt mig att det är bättre att kolla en gång för mycket, där är ingen som kommer tycka du är jobbig för att du är orolig. Dom kan ju ta prover för att se så du inte har någon infektion, vilket är vanligt & kan ge sammandragningar. Ju tidigare du upptäcker desto bättre så du kan få antibiotika om det skulle vara något. KRAM
minstorstalangtan.blogg.se

4 Anonym:

skriven

Grattis till att du kommit så långt nu! Allt beror på hur nära du är din mamma, min mamma och jag är så tighta att hon skulle kunna vara med mig överallt och jag skulle inte be henne gå ut alls. Men vi är alla olika! Glad påsk till er! Kram Genus Longing

Svar: Tack snälla! ❤️ Ja, det är väl bara en ovan situation att ha med sin mamma på som känns lite märklig. Men när vi väl är där kommer jag säkert inte tycka det känns konstigt alls, skulle jag tro :) Kram till er
minstorstalangtan.blogg.se