Min största längtan!

Förlåt för min frånvaro! Jag börjar där jag slutade sist..

På cykeldag 17, ett par dagar sent, kom äntligen den glada gubben på ägglossningstestet! Ringde RMC och fick tid för återföring 1 vecka senare. I fredags förra veckan fick vi insatt en fin blastocyst som klarat upptiningen och som dom trodde på. Det kändes bra, jag trodde på detta denna gång! Förra gången kände jag direkt att det inte skulle gå vägen men den här gången har det känts väldigt bra!

Idag är jag på ruvardag 9 och vi bestämde oss för att ta ett test, egentligen har jag inte testdag förrän på onsdag men när vi plussade med Harry på vårt första ivf så var det också på ruvardag 9.

Både jag och sambon hade en bra känsla, vi trodde på detta, det skulle gå vägen den här gången! Men ett fett jävla minus ännu en gång!!! Jag blir tokig! Varför skulle det gå så enkelt på första försöket och nu har vi gjort ytterligare ett ET och ett FET som inte gått vägen, varför?? Idag är jag så uppgiven & ledsen! När är det vår tur att bli gravida & få gå en fullgången graviditet & få åka hem från sjukhuset med vår bebis istället för ensamma?

Antar att RMC snart har semesterstängt också, så vi kanske kan påbörja nästa försök om 2 månader om vi har tur?! Och jag hoppas verkligen att dom inte kan neka oss fler gånger utan att vi får starta direkt när mensen kommer efter sommaruppehållet!

Jävla skit, jävla liv! Ofrivillig barnlöshet, vilket skämt det är!