Det är med blandade känslor jag säger hejdå till 2016! Det mest händelserika året i mitt liv. Från mitten av året gick allt verkligen vår väg, vi fick påbörja ivf, blev gravida på första försöket, jag blev erbjuden en ny tjänst på jobbet. Äntligen hade vår otur vänt! Det var lite för bra för att vara sant, men efter alla motgångar så var det inte mer än rätt att vi också skulle få medvind. Så vi valde att tro på turen & att allt skulle gå vår väg, men så lättlurade man kan vara. Hur kunde vi vara så korkade & tro på att allt skulle gå bra?
Bilderna man målat upp på hur allt skulle bli. På nyår skulle jag vara stor, det skulle bara vara drygt 2 månader kvar innan våra liv skulle bli kompletta. Men nu sitter vi här, tomma & stundtals uppgivna!
Minsta lilla motgång, minsta lilla dåliga dag eller stund vändes tidigare direkt till något positivt när vi tänkte att vi faktiskt snart skulle bli föräldrar, allt var så enkelt, livet var så värt att leva.. men nu, vad är det som får en att vilja kämpa vidare när man vet att fler bakslag säkerligen kommer att komma?! Det är svårt att hitta motivation! Det är svårt att stiga upp på morgonen & känna livsglädje. Samtidigt vet jag att vi måste försöka leva, vi måste kämpa vidare, annars kommer vi aldrig nå vårt mål, att få ett syskon till vår ängel.
Låt 2017 bli året vi så länge väntat på! Låt 2017 bli året när vi får vår bebis, som vi får behålla hos oss livet ut.
Nu ska vi åka till kyrkogården & tända ett ljus för vår älskade H och önska honom ett Gott Nytt År! Saknaden efter dig gör så fruktansvärt ont <3 Hälsa farmor, hon har lovat att hålla för dina öron så du inte blir rädd för alla fyrverkerier inatt.
Det var nästan lite skrattretande när jag öppnade mejlen i telefonen i morse och hade fått detta från HD (Helsingborgs Dagblad): "Farväl till ett skitåt".
Ja, farväl 2016, kom aldrig mer tillbaka!!!!!
skriven
Ja, nu lägger vi detta året bakom oss och siktar in oss på 2017 istället!!! Stor kram!