Min största längtan!

Idag har vi varit hos kuratorn. Har inte varit där på ca 4 veckor så vi hade en hel del att prata om. Har aldrig riktigt trott på det här med kuratorer eller psykologer, kanske därför jag känner att det inte gett så mycket som jag hoppats på. Det ger mig väldigt mycket mer att prata med familj, vänner samt läsa & skriva med er alla andra som är i liknande situationer. Kuratorn avslutade dessutom samtalet med att berätta att hon är gravid och hon ville att vi skulle veta det så vi kunde ta ställning till om vi orkar/vill fortsätta gå hos henne trots en växande mage eller om vi vill gå till någon av hennes kollegor istället. Både jag och sambon är överens om att vi inte vill gå kvar hos henne, kommer bli ganska påtagligt att sitta där & prata om vårt förlorade barn och om vår kommande ivf-behandling när hon sitter där med magen i vädret och är hur lycklig som helst. Nej, blää!

Och att börja gå till en helt annan kurator känns också konstigt eftersom den personen inte varit med på vår resa sedan vi började gå och prata efter förlossningen och därmed inte riktigt kan se de framsteg vi gjort. Tror vi kommer ta en paus i samtalen helt enkelt och känna efter hur det känns.

 

Vad gäller ägglossning så hade jag det förra veckan. Vi har myst på som bara den, man vet ju aldrig om man någon gång ska få lite tur & faktiskt lyckas på egen hand. Idag fick jag en konstig flytning, nästan genomskinglig men med lite bruna strimmor i, vet inte alls vad det kan vara?!

För övrigt väntar jag bara på mensen och på att få dra igång en behandling. Antingen är jag lite trög eller är det ingen som har förklarat detta tydligare för oss, men jag trodde att de 3 behandlingarna man slipper betala för avser 3 insättningar, alltså tre försök helt enkelt. Men vad jag förstått nu så är det 3 äggplock man får göra och får man då embryon till frysen kan det bli många fler försök :) Hoppas såklart på att nästa försök kommer gå hela vägen och att vi inte behöver tänka på det.

 

Kramar till er alla kämpar där ute