IVF försök nr 2 borde egentligen vara när vi skulle försöka få ett syskon till lille H om något år.
Nu blir IVF försök nr två istället inom en snar framtid & syskonförsök till vår änglason H.
Eftersom första IVF försöket lyckades och allt såg så bra ut & fortlöpte så släppte man IVF världen lite. Vi var så glada och stolta att vi faktiskt tog oss igenom det. Hade läst väldigt mycket om att det var en tuff period och kunde vara psykiskt påfrestande. I efterhand kan jag säga att det inte var så jobbigt som jag föreställt mig, men tanken på att behöva göra om det igen skrämde mig ändå lite, men säkert kände jag så för att vi hade lyckats och inte skulle behöva genomgå det igen på ett bra tag, trodde vi! Så lättlurade man kan vara..
Nu är det snart två månader sedan våra liv slogs i spillror och för all framtid kommer vara annorlunda. Vissa dagar går det lite bättre, andra dagar är det mörkt & uppgivet, men vi har bestämt oss för att så snart som möjligt ändå påbörja ivf försök nr 2.
Jag hade avslag i 4 veckor efter förlossningen, sedan uppehåll i 1 vecka, därefter har jag haft blödningar i 3 veckor, vilket jag tror har varit mens. Har läst många som har haft flera veckors mens första gången efter förlossningen. Nu vill jag bara att det ska sluta blöda, få ägglossning där vi trots allt gör ett sista försök att lyckas bli gravida på egen hand, när mensen sedan kommer är vi redo att påbörja ny behandling på RMC i Malmö.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi får börja Det kan ju hända att det redan är fullt och i så fall måste man vänta ytterligare en månad till nästa mens.
Den där eviga väntan, det är något man får lära sig att leva med som ofriviligt barnlös.
Blir så tacksam över alla fina kommentarer ni lämnar, uppskattar det verkligen. Det är skönt att inse att man inte är ensam i detta, även om ingen skulle behöva gå igenom det <3
Kramar till er alla
skriven
Usch, jag hatar den där eviga väntan. Verkligen hatar den. Tyckte alltid att det var skitjobbigt att inte veta innan mensen kom om man skulle få köra den här månaden eller inte. När man fick "nej" till svar slogs man ju ner i det där djupa hålet igen. Man vill ju peppa och veta att man får göra det på nästa mens, inte behöva oroa sig för att man kanske inte får. Hoppas hoppas hoppas att ni får börja nästa mens. Håller tummarna!