Det är med blandade känslor jag säger hejdå till 2016! Det mest händelserika året i mitt liv. Från mitten av året gick allt verkligen vår väg, vi fick påbörja ivf, blev gravida på första försöket, jag blev erbjuden en ny tjänst på jobbet. Äntligen hade vår otur vänt! Det var lite för bra för att vara sant, men efter alla motgångar så var det inte mer än rätt att vi också skulle få medvind. Så vi valde att tro på turen & att allt skulle gå vår väg, men så lättlurade man kan vara. Hur kunde vi vara så korkade & tro på att allt skulle gå bra?
Bilderna man målat upp på hur allt skulle bli. På nyår skulle jag vara stor, det skulle bara vara drygt 2 månader kvar innan våra liv skulle bli kompletta. Men nu sitter vi här, tomma & stundtals uppgivna!
Minsta lilla motgång, minsta lilla dåliga dag eller stund vändes tidigare direkt till något positivt när vi tänkte att vi faktiskt snart skulle bli föräldrar, allt var så enkelt, livet var så värt att leva.. men nu, vad är det som får en att vilja kämpa vidare när man vet att fler bakslag säkerligen kommer att komma?! Det är svårt att hitta motivation! Det är svårt att stiga upp på morgonen & känna livsglädje. Samtidigt vet jag att vi måste försöka leva, vi måste kämpa vidare, annars kommer vi aldrig nå vårt mål, att få ett syskon till vår ängel.
Låt 2017 bli året vi så länge väntat på! Låt 2017 bli året när vi får vår bebis, som vi får behålla hos oss livet ut.
 
Nu ska vi åka till kyrkogården & tända ett ljus för vår älskade H och önska honom ett Gott Nytt År! Saknaden efter dig gör så fruktansvärt ont <3 Hälsa farmor, hon har lovat att hålla för dina öron så du inte blir rädd för alla fyrverkerier inatt.
 
Det var nästan lite skrattretande när jag öppnade mejlen i telefonen i morse och hade fått detta från HD (Helsingborgs Dagblad): "Farväl till ett skitåt".
Ja, farväl 2016, kom aldrig mer tillbaka!!!!!
 
 

Farväl till ett skitår!

Allmänt 3 kommentarer
Det är med blandade känslor jag säger hejdå till 2016! Det mest händelserika året i mitt liv. Från mitten av året gick allt verkligen vår väg, vi fick påbörja ivf, blev gravida på första försöket, jag blev erbjuden en ny tjänst på jobbet. Äntligen hade vår otur vänt! Det var lite för bra för att vara sant, men efter alla motgångar så var det inte mer än rätt att vi också skulle få medvind. Så vi valde att tro på turen & att allt skulle gå vår väg, men så lättlurade man kan vara. Hur kunde vi vara så korkade & tro på att allt skulle gå bra?
Bilderna man målat upp på hur allt skulle bli. På nyår skulle jag vara stor, det skulle bara vara drygt 2 månader kvar innan våra liv skulle bli kompletta. Men nu sitter vi här, tomma & stundtals uppgivna!
Minsta lilla motgång, minsta lilla dåliga dag eller stund vändes tidigare direkt till något positivt när vi tänkte att vi faktiskt snart skulle bli föräldrar, allt var så enkelt, livet var så värt att leva.. men nu, vad är det som får en att vilja kämpa vidare när man vet att fler bakslag säkerligen kommer att komma?! Det är svårt att hitta motivation! Det är svårt att stiga upp på morgonen & känna livsglädje. Samtidigt vet jag att vi måste försöka leva, vi måste kämpa vidare, annars kommer vi aldrig nå vårt mål, att få ett syskon till vår ängel.
Låt 2017 bli året vi så länge väntat på! Låt 2017 bli året när vi får vår bebis, som vi får behålla hos oss livet ut.
 
Nu ska vi åka till kyrkogården & tända ett ljus för vår älskade H och önska honom ett Gott Nytt År! Saknaden efter dig gör så fruktansvärt ont <3 Hälsa farmor, hon har lovat att hålla för dina öron så du inte blir rädd för alla fyrverkerier inatt.
 
Det var nästan lite skrattretande när jag öppnade mejlen i telefonen i morse och hade fått detta från HD (Helsingborgs Dagblad): "Farväl till ett skitåt".
Ja, farväl 2016, kom aldrig mer tillbaka!!!!!
 
 
IVF försök nr 2 borde egentligen vara när vi skulle försöka få ett syskon till lille H om något år.
Nu blir IVF försök nr två istället inom en snar framtid & syskonförsök till vår änglason H.
Eftersom första IVF försöket lyckades och allt såg så bra ut & fortlöpte så släppte man IVF världen lite. Vi var så glada och stolta att vi faktiskt tog oss igenom det. Hade läst väldigt mycket om att det var en tuff period och kunde vara psykiskt påfrestande. I efterhand kan jag säga att det inte var så jobbigt som jag föreställt mig, men tanken på att behöva göra om det igen skrämde mig ändå lite, men säkert kände jag så för att vi hade lyckats och inte skulle behöva genomgå det igen på ett bra tag, trodde vi! Så lättlurade man kan vara..
Nu är det snart två månader sedan våra liv slogs i spillror och för all framtid kommer vara annorlunda. Vissa dagar går det lite bättre, andra dagar är det mörkt & uppgivet, men vi har bestämt oss för att så snart som möjligt ändå påbörja ivf försök nr 2. 
Jag hade avslag i 4 veckor efter förlossningen, sedan uppehåll i 1 vecka, därefter har jag haft blödningar i 3 veckor, vilket jag tror har varit mens. Har läst många som har haft flera veckors mens första gången efter förlossningen. Nu vill jag bara att det ska sluta blöda, få ägglossning där vi trots allt gör ett sista försök att lyckas bli gravida på egen hand, när mensen sedan kommer är vi redo att påbörja ny behandling på RMC i Malmö.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi får börja Det kan ju hända att det redan är fullt och i så fall måste man vänta ytterligare en månad till nästa mens. 
Den där eviga väntan, det är något man får lära sig att leva med som ofriviligt barnlös.
 
Blir så tacksam över alla fina kommentarer ni lämnar, uppskattar det verkligen. Det är skönt att inse att man inte är ensam i detta, även om ingen skulle behöva gå igenom det <3
 
Kramar till er alla 

IVF försök nr 2

Allmänt 3 kommentarer
IVF försök nr 2 borde egentligen vara när vi skulle försöka få ett syskon till lille H om något år.
Nu blir IVF försök nr två istället inom en snar framtid & syskonförsök till vår änglason H.
Eftersom första IVF försöket lyckades och allt såg så bra ut & fortlöpte så släppte man IVF världen lite. Vi var så glada och stolta att vi faktiskt tog oss igenom det. Hade läst väldigt mycket om att det var en tuff period och kunde vara psykiskt påfrestande. I efterhand kan jag säga att det inte var så jobbigt som jag föreställt mig, men tanken på att behöva göra om det igen skrämde mig ändå lite, men säkert kände jag så för att vi hade lyckats och inte skulle behöva genomgå det igen på ett bra tag, trodde vi! Så lättlurade man kan vara..
Nu är det snart två månader sedan våra liv slogs i spillror och för all framtid kommer vara annorlunda. Vissa dagar går det lite bättre, andra dagar är det mörkt & uppgivet, men vi har bestämt oss för att så snart som möjligt ändå påbörja ivf försök nr 2. 
Jag hade avslag i 4 veckor efter förlossningen, sedan uppehåll i 1 vecka, därefter har jag haft blödningar i 3 veckor, vilket jag tror har varit mens. Har läst många som har haft flera veckors mens första gången efter förlossningen. Nu vill jag bara att det ska sluta blöda, få ägglossning där vi trots allt gör ett sista försök att lyckas bli gravida på egen hand, när mensen sedan kommer är vi redo att påbörja ny behandling på RMC i Malmö.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi får börja Det kan ju hända att det redan är fullt och i så fall måste man vänta ytterligare en månad till nästa mens. 
Den där eviga väntan, det är något man får lära sig att leva med som ofriviligt barnlös.
 
Blir så tacksam över alla fina kommentarer ni lämnar, uppskattar det verkligen. Det är skönt att inse att man inte är ensam i detta, även om ingen skulle behöva gå igenom det <3
 
Kramar till er alla 
Usch & fy för julen 2016. Det var extra jobbigt & påtagligt om vad som faktiskt hänt oss!
Det var inte så här julen skulle vara, jag skulle ha en stor fin gravidmage. Det skulle bara vara drygt 2 månader kvar tills vår bebis skulle komma. Men nu såg allt helt annorlunda ut mot den bild vi målat upp.
Jag bet ihop större delar av kvällen men till slut brast det. Bara grät & grät! Det skulle inte vara så här!
Också ser man alla andra lyckliga familjer som lägger ut bilder på sina barn på Facebook & Instagram. Blä! Jag vill också vara en av dom!
En känsla som jag verkligen önskade att jag kunde vifta bort är avundsjukan. Avundsjukan mot andra som bara blir gravida sådär enkelt utan att behöva kämpa, som lägger ut bilder & räknar ner graviditeten, tar allt lite för givet och nio månader senare står där med sitt barn i famnen. Ovetandes om vilken jävla tur dom egentligen haft!
Jag kan inte ignorera att jag är så fruktansvärt avundsjuk på att jag inte är en av dom som inte vet hur det känns.
 
 

Jul & avundsjuka

Allmänt 6 kommentarer
Usch & fy för julen 2016. Det var extra jobbigt & påtagligt om vad som faktiskt hänt oss!
Det var inte så här julen skulle vara, jag skulle ha en stor fin gravidmage. Det skulle bara vara drygt 2 månader kvar tills vår bebis skulle komma. Men nu såg allt helt annorlunda ut mot den bild vi målat upp.
Jag bet ihop större delar av kvällen men till slut brast det. Bara grät & grät! Det skulle inte vara så här!
Också ser man alla andra lyckliga familjer som lägger ut bilder på sina barn på Facebook & Instagram. Blä! Jag vill också vara en av dom!
En känsla som jag verkligen önskade att jag kunde vifta bort är avundsjukan. Avundsjukan mot andra som bara blir gravida sådär enkelt utan att behöva kämpa, som lägger ut bilder & räknar ner graviditeten, tar allt lite för givet och nio månader senare står där med sitt barn i famnen. Ovetandes om vilken jävla tur dom egentligen haft!
Jag kan inte ignorera att jag är så fruktansvärt avundsjuk på att jag inte är en av dom som inte vet hur det känns.